Annas blogg

Dagen började bra. Solen glimtade in mellan persiennerna. Himlen över sjön hade ett rött skimmer och dagen kändes underbar.
Greig hade redan lämnat barnen på fritids, han är så omtänksam, låter mig sova.
Jag gled i morgonrocken och var på väg mot stereon (börjar alltid dagen till P3). Men på vägen dit hörde jag att Greig lät upprörd så jag gick förbi och nyfiket lyssnade till vad som disskuterades på telefon. Vi har haft en del upprörande telefonsamtal det senaste halvåret angående läckan i taket, så jag antog..
Greig lade på och förklarade.
Nu till den djupa besvikelsen.
När han hade lämnat Ronja på dagis hade han frågat den fröken (som alltid är sur) om alla vikarier vet om Ronjas tillstånd och vad som gäller. En helt berättigad fråga eftersom det dagen innan hade varit en ny fröken där som lät Ronja leka i direkt solljus och vi fick förklara att hon måste vinkla persiennerna, det var inget mer med det.
Fröken sur tog det helt konstigt och höjde rösten och blev otrevlig. Började gapa om om att dom inte har personal att ta hand om Ronja. Greig frågade då om de inte smörjer in de andra barnen innan de går ut - och det gjorde dom ju, likaså frågade han om de inte tar på de andra barnen kläder innan de går ut - och självlart gör de det. Ronja har tillskillnad från de andra barnen solglasögon, men hon vet att hon ska ha dom och det tar ca 3sekunder att ta på dom. Det är den huvudsakliga skillnaden, i sommar kommer det involvera ett par vantar och en solhatt också.
Men detta räckte inte som argument för fröken sur, hon vill inte ha Ronja på deras dagis, hon tycker att hon ska gå på en särskild skola i Nässjö för utvecklingsstörda och förståndshandikappade barn, där hon tycker att dom kan ta hand om henne bättre. Ronja har ingen störning eller något hinder, hon är före barn i sin egen ålder, hon tål inte solljus bara.
Greig kände sig så illa berörd över hur hon betedde sig så han ville hellst inte lämna Ronja där. Men hon var redan iväg sprungen (hon älskar sitt dagis) så han lät henne stanna. Innan han gick sa han sin mening till fröken sur, som verkade fatta att hon hade gått för långt.
Samtalet jag överhörde var Greig som pratade med rektorn på skolan. Även hon var inne och tassade på skolan för utvecklingsstörda, men den idén borrade han hål på illa kvickt. Tydligen måste föräldrarna själva be om att få komma dit, det har personalen eller rektorer inget bestämmande över (tack o lov).
Besvikelsen är för hur man kan bete sig som hon - skälla ut oss för att Ronja gör hennes jobb jobbigt. För att Ronja har en ovanlig sjukdom. Räcker inte det för oss? Ska vi behöva oroa oss för hur den fröken beter sig med Ronja när vi inte är där.
Det borde kanske tilläggas att den här fröken har haft problem redan från början  när vi hade möte på dagiset med läkare och rektor, redan då var hon helt anti.
Vi vill bara att våran dotter ska få en så normal uppväxt som möjligt. Hur kan man vara så tom på medmänsklighet? Kan hon inte vara glad för att hennes barn är friska och visa lite sympati istället? Detta är våra liv, bara hennes jobb och så jobbigt är det väl inte att fälla persiennerna så solen går upp i taket istället?

Detta förstörde min dag. Det känns som att någon är emot mitt barn. Någon är arg för att hon finns i dennes liv.
Hur kan man vara så? särskilt när man jobbar med barn..